Sparade inlägg
Sparade evenemang
Sparade leverantörer
Sparade podcasts
Sparade videos
Sparade inlägg
Sparade evenemang
Sparade leverantörer
Sparade podcasts
Sparade videosArbetssätt - Kan alla dessa möten fortsätta?
Det finns massor av arbetssätt, men en fiende har vi gemensamt: Mötesinfarkten. Finns det en lösning på detta klassiska dilemma? Vad menas med det asynkrona mötet?
Arbetssätt- ett diffust begrepp?
”Arbetssätt” må vara ett diffust begrepp för många men betyder egentligen bara hur vi arbetar och samarbetar tillsammans för att lösa vår uppgift på bästa möjliga sätt. Det är struktur och kultur i samverkan, alltså på vilket sätt vi gör det och med vilken vilja, attityd och ambition. Vill vi ha tydliga processer, men det finns det sällan. Ändå löser vi det och som alltid tar förändringar lång tid om de inte sker under tvingande tryck, som till exempel en pandemi.
Mötet- en betydande roll
Covid gav oss en rad läxor gällande arbetssätt men inget var och är tydligare än vilken betydande roll Mötet spelar. Vi var mötesberoende redan innan men under pandemin växte vårt beroende till oanade höjder. Möjligtvis för att undvika en förnimmelse av inaktivitet och tappad kontroll men mest för att kunna kommunicera med varandra. Detta beteende finns fortfarande kvar. Man förstår att ett skifte har skett men fokus är fortfarande på den leverans som verksamheten har, snarare än att bestämma sig för att förstå hur vi faktiskt löser uppgifter och varför vi arbetar tillsammans som vi gör.
Arbetssätt - möten
I arbetssätt råder det sällan brist på förbättringsområden, snarare är den verkliga utmaningen att minimera antalet, stänga vissa dörrar och fokusera på det som i detta nu ger bäst verkan. Vad är mest relevant och rimligt för just oss? Inget förbättringsområde kan dock vara tydligare i allas arbetssätt än att adressera all den tid vi spenderar på samtida möten, det vill säga möten som sker på samma sätt som när vi en gång började lösa problem kollektivt genom att kommunicera med varandra. Vilket vi gjorde redan som apor.
Digitaliseringen ger oss möjlighet och verktyg att arbeta oberoende av tid och rum, det vill säga utan att mötas samtidigt men den insikten är de få som anammat ännu. Under pandemin hittade vi på sätt att mötas samtidigt (synkront) digitalt och var alltså nöjda med att härma vårt traditionella mötesbeteende så till den milda grad att vi blev ännu mer beroende av Mötet.
Jag stöter dagligen på människor som lider av möteskulturen, både i offentlig och i privat verksamhet. I ett stort uppdrag på en kommun bestod min slutliga rapport av en dominerande rekommendation: Gör det ok att ifrågasätta mötesinbjudningar där du inte förstår syftet med din närvaro. FOMO borde aldrig vara en motivation till att bjuda in till ett möte, men det är det ofta. Det är också ett utmärkt skäl till att tacka nej som mottagare.
När kände du dig asynkron senast?
Det asynkrona mötet är nästa steg i evolutionen, om vi vill frigöra tid för annat. Utveckling och långsiktigt tänkande till exempel. Asynkront betyder helt enkelt att göra en frågeställning eller uppgift tillgänglig dygnet runt (online) för bearbetning av de intressenter som är lämpligast, när de vill eller kan bidra. Det är ett tänkande som bygger på förtroende, engagemang och ansvarstagande, som råkar vara samma värden vi alltid strävar efter för att bygga starka organisationer.
Det finns naturligtvis fler förbättringsområden just nu i våra dominerande arbetssätt, men inget som är så tydligt och som alla i en organisation enkelt kan adressera och påverka. Proaktiva kontorsrum online som är öppna dygnet runt och där man aldrig behöver vänta på andra för att mötet ska producera något – det lär inte bara påverka våra arbetssätt och planlösningen av kontoren framåt. Det lär göra livet bättre för oss alla.
