Gammal ergonomi och Modern ergonomi

Definition

Låt oss börja med att definiera ”gammal ergonomi” och ”modern ergonomi”. Det är viktigt här att påpeka att orden ”gammal” och ”modern” absolut inte ska tolkas som att det ligger en värdering kring deras relevans.

Helt enkelt: det heter inte ”gammal ergonomi” för att det på något sätt är förlegat eller irrelevant. Det heter det därför att det är ett äldre synsätt. Man kan byta ut ordet ”gammal” mot traditionell eller klassisk om man så vill.

Modern ergonomi

Fokuset i modern ergonomi är att belastning är bra. Våra kroppar (och hjärnor) behöver utmanas. Så länge den belastningen varieras. Därför bör en arbetsplats uppmuntra till olika arbetsställningar. Det riktigt uppseendeväckande här är att dessa arbetsställningar inte alltid behöver vara bra. Så länge de varieras. Ett populärt citat brukar vara:

Det här är ett synsätt som, intressant nog, tar mycket stöd från historia och antropologi. Man tittar på vilken sorts miljö vi är anpassade för (läs: en savann) och resonerar som så att vi mår som bäst när vår arbetsmiljö i så hög utsträckning som möjligt matchar det vi faktiskt är designade för. I grund och botten: vi har i miljoner år utvecklats till att gå runt på en savann och leta mat.

Nu är det dock försvinnande få arbetsplatser där man kan förväntas få gå runt på en savann och kasta spjut, men det finns en del komponenter i den gamla jägar-samlar tillvaron som vi faktiskt kan ta fasta på.

Därför lägger man mycket fokus på:

• Att variera mellan stående och sittande arbete.
• Arbetsrotation, alltså att man roterar mellan flera olika, distinkta arbetsmoment (mycket vanligt inom industrin).
• Vardagsmotion, både som en rekommendation privat men också som en del av arbetsplatsens utformning. En klassiker här är att använda centrala faciliteter (som kaffemaskin, kopiator etc) som ett sätt att skapa rörelse.

Alla de här sakerna har som syfte att försöka skapa en arbetsmiljö som bättre matchar vad vi är utvecklade till.

Gammal ergonomi

Fokuset i gammal ergonomi är att avlastning är nyckeln. Om något är jobbigt eller skapar smärta så ska man, oftast genom produkter och hjälpmedel, skapa avlastning. Som exempel: föreställ dig att du sitter på en stol. Stolen har dock en hård träsits vilket gör att du får ont i rumpan efter ett tag.

Lösningen, enligt gammal ergonomi, är då att sätta in mer stoppning i sitsen. Tada! Problemet är löst. Fokuset ligger alltså på produktutveckling. Om man hade ställts inför samma problem, men tänkt modern ergonomi, hade man istället valt att resa på sig.

Inom gammal ergonomi strävar man efter att förbättra varje enskilt arbetsmoment utan att i någon större grad förändra dem. Lägg märke till ordvalen här: förbättra, inte förändra. Precis som i exemplet med stolen. Man vill förbättra stolen men inte förändra hur vi använder den.

Vi har dock gammal ergonomi att tacka för väldigt mycket. Både inom kontorsvärlden och inom industrin. De teknologiska framsteg som skett i syfte att skapa mer avlastande arbetsställningar har gett oss, bland annat, extremt bekväma kontorsstolar, höj- och sänkbara bord, Mousetrappers och metallramen utmed bardisken på alla pubar. Det är en fantastisk utveckling på bara ett par hundra år.

Gammal ergonomi vs. Modern ergonomi

Men häri finns också en problematik: en skarp övertro på de teknologiska framstegen. Har du någon gång fått ont i ryggen fast du sitter i en jättebekväm (och troligen rätt dyr) kontorsstol? Tänkte du då:

1. Nämen jisses, här har jag nog suttit för länge! Det är bäst jag går iväg en stund.
2. Oj, jag börjar få ont i ryggen! Det är nog för att jag inte sitter som man ska. Kan också vara så att jag har lite dålig rygg, jag borde träna mer.

Om du tänkte (2) så är du absolut inte ensam. Det är nämligen en väldigt vanlig reaktion att man klandrar sitt eget beteende i första hand och produkterna i andra hand. Det här är tyvärr också en föreställning som ibland förstärks av oss ergonomer. Vi lär ofta ut ett ”korrekt” sätt att till exempel sitta i en stol.

Om man som användare av den stolen inte kan sitta på det sättet så utgår man från att det är på grund av någon brist hos sig själv och inte på grund av någon brist i stolen eller instruktionen kring användandet av den.

När man lär sig om gammal ergonomi så lär man sig ett väldigt schematiskt sätt att tänka kring ergonomi. Man utgår och stödjer sig väldigt på Arbetsmiljöverkets föreskrifter och där finns det ett väldigt tydligt rätt och fel. Det positiva med det är att det är lätt för en lekman att ta till sig informationen. Det negativa är att det inte lämnar så mycket tolkningsutrymme. Antingen sitter man ”rätt” på en stol eller så gör man inte det.

Man förbiser då ofta det som är så centralt för modern ergonomi, nämligen just beteendet. Hur används den här stolen? Hur länge sitter man där? Varför gör man det? Finns det något annat sätt att arbeta vid den arbetsplatsen?

Tyvärr kan det också uppstå en viss polemik mellan de här två synsätten, gammal ergonomi och modern ergonomi. Det är väldigt beklagligt och också väldigt onödigt för de här två synsätten fungerar faktiskt väldigt bra, sida vid sida.

Gammal ergonomi och Modern ergonomi gillar varann!

Alla arbetsställningar kommer leda till smärta och besvär i längden. Oavsett vilken arbetsställning det är. Sittande, liggande, hängande från taket. Det spelar ingen roll. Intar man samma ställning för länge kommer kroppen börja signalera smärta. Det är helt naturligt och smärta är inget annat än en uppmaning att ändra beteende.

Det absolut bästa är när man kombinerar bra produkter med ett hälsosamt beteende. Det bästa är alltså när man kombinerar gammal ergonomi med modern ergonomi.

Hur ska man då tänka om man till exempel arbetar en del hemifrån eller på annan plats där man inte har tillgång till bra produkter? Alltså det som är så centralt för gammal ergonomi. Jo, då måste man fokusera ännu mer på just modern ergonomi. Man måste fokusera på att variera sin arbetsställning så mycket som möjligt och att få in så mycket vardagsmotion som möjligt.