Sparade inläggHur hanterar vi det ökande ensam-samarbetet?
I dessa tider är många förstås villrådiga över hur den fysiska arbetsplatsen behöver utvecklas framåt, inte minst hur våra kontor ska se ut och användas. Det beror dock inte på att saknas underlag i form av trender, drivkrafter och insikter som vägleder oss i hur vi ska forma våra strategier. Såsom att fler och fler medarbetare kommer att ”ensam-samarbeta” i allt högre grad.
Våra digitala arbetsplatser utför digitaliseringens blinda fläck
Coronapandemin har satt fingret på digitaliseringens blinda fläck - våra digitala arbetsplatser. Men också på hur verksamhetskritiska våra digitala arbetsplatser är. När kontoren stängde nästan över en natt, då var det våra digitala arbetsplatser som räddade verksamheten. Tack vare dem kunde de flesta av oss med klassiska ”kontorsarbeten” fortsätta arbeta fast vi höll oss hemma.
Många digitala arbetsplatser har allvarliga brister som skapar stress, ohälsa och produktivitetförluster. Trots detta har det visat sig att många organisationer klarat sig ganska bra i den påtvingade övergången till distansarbete. Men hur hållbart är det egentligen att fortsätta leva med de brister som finns våra digitala arbetsplatser i längden? Inte alls förstås. Vare sig när det gäller medarbetarnas hälsa eller verksamhetens produktivitet och innovationsförmåga. Vi kommer dessutom också upptäcka att vi på många sätt "digitiserat" befintliga arbetssätt, det vill säga översatt analoga arbetssätt till digitala verktyg utan att tänka om hur vi kan arbeta smartare och på ett mer hållbart sätt med de digitala verktygen.
Klart är att vägen framåt inte är att gå tillbaka till kontoret och gamla semi-digitala arbetssätt. Inte heller att vi kommer arbeta hemifrån på distans och sitta i videomöten dagarna i ända. Vägen framåt är att skapa bästa möjliga digitala arbetsplats för medarbetarna och att arbeta kontinuerligt med att utveckla hållbara digitala arbetssätt. Vi måste även anpassa våra fysiska arbetsplatser efter våra digitala arbetssätt och se över hur vi utformar våra fysiska arbetsplatser så de tillför något alldeles extra.
Vi ensam-samarbetar allt oftare
Med ensam-samarbete menas här att allt mer av det samarbete vi är iblandande i har karaktären av ensamarbete. Det ser ut för andra i ens fysiska omgivning som att vi arbetar ensam med individuella arbetsuppgifter, men i själva verket arbetar vi med gemensamma uppgifter tillsammans med andra. Det är bara det att de vi arbetar med inte befinner sig i vår omedelbara fysiska närhet. Vi ”ensam-samarbetar”.
Vi vill då inte, på samma sätt som när vi arbetar med individuella arbetsuppgifter, bli störda av personer och saker i vår fysiska omgivning. Vårt behov av avskärmade ytor ökar så att vi slipper bli störda och störa andra – både de i vår fysiska närhet och de som vi samarbetar med på distans.
Inte alla har rätt förutsättningar för att ensam-samarbeta hemma
Hemmet är samtidigt inte heller nödvändigtvis den bästa platsen för detta ensam-samarbete. Alla har inte dedikerade ostörda arbetsytor i med en miljö och utrustning som lämpar sig för arbete hemma. Många har rentav svårt att hitta en plats att sitta ostört på även om de flyttar runt. Därför måste vi kunna få tillgång till denna typ av arbetsplatser via vår arbetsgivare.
Skillnaden mot före pandemin är att de flesta av oss som tvingats arbeta på distans och suttit i digitala möten inser detta – vi kommer förvänta oss och kräva av våra arbetsgivare och arbetsplats att få bättre förutsättningar för ensam-samarbete.
Ensam-samarbete är en transformativ trend att beakta
Om ensam-samarbete inte går att utföra hemifrån måste det nödvändigtvis utföras på ett kontor som vi pendlar till. Det kan lika gärna erbjudas sådana arbetsplatser mycket närmre våra hem eller där vi befinner oss där och då behovet uppstår. Vi kommer få se allt fler leverantörer av ”fysisk arbetsplats en tjänst” och arbetsgivare som börja prenumerera på fysiska arbetsplatser som medarbetare kan utnyttja vid behov. Dessa kommer inrymmas i tomma butikslokaler eller tidigare kontorslokaler som står outhyrda, gärna nära kommunikationsknutpunkter. Men även på andra ställen där behovet finns.
Klart är att det ökade ensam-samarbetet är en transformativ trend som behöver beaktas i alla strategier framåt, om det så gäller utformning av digitala och fysiska arbetsplatser eller utveckling av våra städer och samhällsinfrastruktur.
