Sparade inlägg
Sparade evenemang
Sparade leverantörer
Sparade podcasts
Sparade videos
Sparade inlägg
Sparade evenemang
Sparade leverantörer
Sparade podcasts
Sparade videosNågra lärdomar från distansarbetet under pandemin
När vi gick in i pandemin var det otroligt svårt att förutse vilka effekter den skulle ha på arbetslivet. Där famlar många fortfarande delvis i mörker. Men att övergången till 100% distansarbete för många anställda skulle få effekter och flytta fram utvecklingen ett par steg mot ett mer digitaliserat arbetsliv var för mig självklart. Ta del av några av våra lärdomar från distansarbetet under pandemin.
Vi kan om vi bara vill (eller måste)
En viktig lärdom vi bör ta med oss är att det går att förändra saker om man måste. Jag har själv arbetat med att utveckla lösningar och nya arbetssätt för digitalt samarbete sedan tidigt 2000-tal, men det har gått enormt trögt att få företag att förstå möjligheterna med digitalt samarbete och att förändra sina arbetssätt. En delförklaring till detta är att kunskapsarbetare har haft friheten att välja hur de arbetar. Det innebär i praktiken att vi alltid faller tillbaka på gamla lösningar eftersom det alltid innebär en viss ansträngning att lära oss nya lösningar och arbetssätt. De har valt det de är bekväma med, såsom fysiska möten, telefon och mejl. Det har inte heller funnits någon press på att de ska förändra arbetssätten. Inte förrän pandemin kom.
Många arbetar fortfarande synkront person-till-person
En annan lärdom är att många inte förstått att man kan jobba annorlunda digitalt. Att det finns stora möjligheter som de ännu inte ens testat. De flesta fortsätter arbeta synkront och replikerar person-till-personbaserade arbetssätt digitalt. Videomöten och samtal är exempel på kommunikation som sker i synkront person till person. En studie genomförd 2021 av Gitlab frågade 4000 distansarbetande anställda på sex kontinenter kring deras arbetssätt och kom fram till att detta är just vad som skett.
Det är på sätt och viss som när vi i början använde datorn som en skrivmaskin. Vi skrev saker på den och skrev ut det på papper. Det hände att dokumenten inte ens sparades när de väl skrivits ut.
Kort sagt - vi har bara öppnat dörren till digitalt samarbete. Det finns väldigt mycket mer att göra och förbättra.
Få såg utmaningarna med avsaknaden av gemensamma arbetssätt
Både jag och min kollega trodde även att man skulle hålla ihop arbetssätten bättre. Att man skulle säkerställa att medarbetarna delade gemensamma arbetssätt. Men istället lades ofta ansvaret över på operativa ledare och medarbetarna att själva lista ut hur de skulle jobba effektivt digitalt. Detta ledde till att de flesta gjorde olika. Ingen tog ansvar för detta. Exempelvis hur möten ska genomföras eller hur man ska kommunicera och arbeta tillsammans i projekt. Man fortsatta med andra ord precis som man gjort innan, med skillnaden att det nu blev uppenbart att man arbetade olika inom olika grupper och delar av verksamheten.
Nu är vi inne i något som vissa kallar för återgång och ofta åsyftar de då en att medarbetare ska komma tillbaka till kontoret. Jag skulle hellre se att det pratades om att ta nästa steg. Det behövs då att arbetssätten blir gemensamma och följs av alla. Det kan inte vara fritt för alla att göra som de vill om vi ska kunna samarbeta med varandra.
Vad händer nu då?
I princip har övergången från industriella samhället till det digitala nyss påbörjats. När pandemin kom började vi egentligen bara använda det vi redan hade i form av kommunikations- och samarbetsverktyg, dessvärre ofta utan att förändra våra arbetssätt. Nästa naturliga steg är därmed att förbättra hur vi använder dem och samarbetar på smartare sätt. En del i detta är att anamma asynkrona arbetssätt som inte kräver att alla är närvarande vid samma tidpunkt.
Det är såklart en utmaning att förutse alla effekter av ny digital teknik. Det behövs ett systemtänkande. Vi måste hela tiden arbeta utforskande och försöka lära oss hur ny teknik kan användas för att skapa nytta. Vi måste också titta under ytan, bortom knappar och funktioner. Annars är risken att vi inte ser den underliggande förändringen, vilken handlar om ett paradigmskifte i hur vi kommunicerar med varandra. Radikalt fallande transaktionskostnader för kommunikation ställer mycket på sin ända, exempelvis hur ett företag kan organiseras och bedrivas. Men även varifrån vi bäst arbetar och hur vi utformar och använder dessa platser.
Vi måste söka svar på rätt frågeställning
Det finns gott om exempel på uttalanden som i efterhand framstår som absurda och verklighetsfrånvända. Som när Robert Metcalf, grundare av företaget 3Com, 1995 förutspådde att Internet skulle utvecklas som en spektakulär supernova och kollapsa katastrofalt nästkommande år, 1996. Eller som när Steve Ballmer, då VD på Microsoft, år 2007 sa att det inte finns en chans att Apples iPhone skulle få någon betydande marknadsdel.
Motsvarigheter idag som vi inom några år kommer skratta åt eller skämmas över är uttalanden som ”innovationen dör om man inte kan ses på kontoret”, ”framgångsrika team kräver att man ses face to face” och ”kultur kan inte byggas på distans”. Likaså kommer vi att förvånas över den diskussion som vi har idag om hur mycket arbete som ska ske i hemmet respektive på kontoret. Vad spelar det för roll? Arbete är väl ingen plats? Vi arbetar ju från den plats som passar det arbete som ska utföras och de egna förutsättningarna bäst. Om det är viktigt att vara någonstans så är det att vi är nära våra kunder och användare och förstå vad som skapar värde för dem.
Den frågeställning vi bör fokusera på att söka svar på är alltså följande: "Hur och var arbetar vi bäst för att skapa maximalt värde för våra kunder, givet att allt fler arbetsuppgifter kan utföras oberoende av plats?". Vi kommer då sannolikt komma fram till helt andra svar än svar som att "vi kommer att arbeta två dagar hemifrån och tre på kontoret".
