Är vi icke-inkluderande när vi jobbar hemma?

Det blir bäst för MIG!

JAG vill vara hemma, JAG vill ha det här mötet på Zoom, JAG tycker mitt pussel går ihop.
Det blir bäst för MIG!

Vad har det här att göra med inklusion? Kan man inte inkludera varandra digitalt? Får jag lufta några funderingar om jaget i postpandemin och om potentiella effekter på inkludering?

En arbetsplats förenar

Vi tillhör samma arbetsplats och vi behöver inkludera samt ta hänsyn till varandra. En arbetsplats förenar kompetenser. För att leverera något, klara av en uppgift som är mångfacetterad, tillverka något och lösa problem. Vi behöver ständigt ta tag i nya saker och i svårigheter som uppstår. Ändra på något, förbättra något, försöka göra något så bra som möjligt för en kund eller en patient eller en medborgare. För det behövs många kompetenser och kvaliteter.

Ni lär prata och resonera för att klara det här! Prata enkelt och ofta. Prata otvunget och ouppstyrt. Känna varandra hyfsat. Läsa av varandra. Kunna ha överseende med varandras dåliga dagar och veta att något inte sades med ont uppsåt. Funkar sådär på en bottenplatta byggd av enbart förbokade Teamsmöten. Enbart digitalt samarbete kan aldrig bli lika bra.

Nyanställd eller gammal i gemet?

Och mitt i alltihop har vi de nyanställda, den unga, den tysta, den nyexaminerade, den som har det svårt, den som försöker sig på en ny roll i sin yrkesutveckling.

Vi vet att det är kontorets äldstekvinna/äldsteman har det lätt i det här. Som är extrovert, gammal i gemet, redan känner alla, vet vart hen ska vända sig, som är en inrotad go to-person och som alltid hittar någon att luncha med i lunchmatsalen. Som klarar sig utmärkt med att sitta hemma och jobba. Det knallar på med hemmajobbet för hen och andra får väl klara sig bäst de vill! Och stor villa med trädgård finns också, inte en etta på 28 kvm… Chefen får ansvara för inkluderingsfrågan!

Laget före jaget verkar numera INTE råda?

Vad finns att notera om individers effektivitet och livsbalans kontra teamets/enhetens samarbete och gemenskap? Man kan bli häpen över allt management-lingo om teamarbete, gruppers självorganisering, lagspel, projekt över gränser och organisationskultur men laget före jaget verkar numera INTE råda.

Att inte komma in till jobbet har blivit legio och att inte bry sig så mycket om alla andra har blivit okej. Det pratas oerhört mycket om syftesdrivna individer, om sammanhang, om KASAM (känsla av sammanhang), om kulturen på jobbet i stort och inom teamet. Mål syfte och känsla av sammanhang gör oss motiverade, sägs det. Så byggs ett starkt företag. Men jag lovar att det är jättesvårt att komma in i gemenskapen när man är ny och knappt möts.

Gnuggas, irriteras och glädjas

Värme, samhörighet och den djupa tillfredsställelsen att vara ihop med alla sorters människor. Livet handlar, enligt mig, till en stor del om att vara med andra, att gnuggas och irriteras och glädjas och att få anpassa sig och kompromissa. Att faktiskt leva på en slags Robinson-ö och inse att det inte alltid går att ta autonoma beslut eftersom vi beror av varandra. Är det så himla kul att kunna kontrollera sin situation helt och hållet? Jamen kanske egenföretagare är ett bättre alternativ? Du är kanske inte anställningstypen?

Har vi längtat efter en flock men inte efter just jobbflocken?

Det finns en grundläggande orsak till välmående bland oss människor. Det är att göra något tillsammans med andra. Att uppleva det kollektiva. Mycket forskning visar att det är vår varelses livsnerv, utan det är det svårt att känna sig hel som människa. Post-pandemi är vi så himla glada att får träffas igen, att få gå på konserter, att känna energin i att vara i skock, gå på kalas och fester – ja, vi har saknat det!

Det är mot denna klangbotten intressant att vi ändå blivit självcentrerade kring hur vi vill organisera vår jobbvardag. Många vill till varje pris vara hemma mycket.

Men jag efterlyser det gamla pratet om kollegornas betydelse, att det faktiskt för många är ett huvudskäl till att ens gå till jobbet! Gänget och jag! Man vill få den speciella känslan av att vi tillsammans gör det något ihop.

Det uppfyller:

• Att lära känna
• Lärande
• Stödbehov
• Få vara med
• Vara glad över vi:et
• Det (underbara) meningslösa snacket

Vem ska få till inklusionen? Chefen? Det kanske inte är en så bra utveckling. Inklusion av varandra för varandra och inte något chefen skapar; det var det jag ville lufta lite om.

Författare: Gabriella Ringvall


Mer om individen och flocken i hybrid