Den hybrida arbetsplatsen - Vad behöver man tänka på gällande ergonomi?

Nu står vi då här. Inför paradigmskiftet. Den hybrida arbetsplatsen. Du kan jobba lite här och du kan jobba lite där. Men du sitter ganska risigt. Hållningen är närmast ostbågig och dina axlar har börjat göra ont. Du börjar bli orolig. Det här är ju inte den gyllene framtid som utlovades.

Spara

Hur ska man egentligen tänka kring ergonomi när man kan jobba var som helst?

Med ett ord: ANNORLUNDA. Sättet som vi lär ut ergonomi på är ganska schematiskt. Vi har alla sett bilderna på personer som sitter raka i ryggen, med raka ben och blicken stint fäst på en datorskärm som är EXAKT en armslängd från sina ansikten. Googla "ergonomi" så ser du vad jag menar. Det är väldigt mycket fokus på vad som är rätt och vad som är fel. Tydligt. Inga gråzoner.

Hela det systemet bygger på biomekanik och syftar till att fördela och minska belastningen på olika muskler och leder. Det är ett jättebra system. Våra arbetsmiljöföreskrifter bygger på det. Vi ergonomer jobbar efter det. Det ger produkttillverkare och arbetsgivare något att förhålla sig till. Supersmart.

Men det är inte hela sanningen. Saker som variation, att röra på sig om man sitter still mycket eller att vila en del om man rör sig mycket är minst lika viktiga. Det här tenderar vi ofta att glömma. Både som anställd och som arbetsgivare är det så otroligt lätt att titta på de där ergonomibilderna och tänka: "om jag bara sitter eller gör så, så kommer allt bli bra". Du har säkert testat det. Blev det bra? Sitter du rak i ryggen (som de gör på bilderna)? Troligtvis inte.

Anledningen till det är lite komplex men är du intresserad kan du läsa om det i artikeln: ”Ergonomi - Hur ska man sitta i en stol egentligen”.

Det stora problemet med att utgå från de där schematiska ergonomibilderna är att de beskriver en idealperson i en ideal arbetsställning på en ideal arbetsplats. Så ser inte verkligheten ut. Är man inte medveten om det när man tittar på de där bilderna så kommer man sätta ideal som man inte når upp till. Det är därför det är ganska vanligt att jag, som ergonom, stöter på människor som känner viss skam för att de t.ex. inte kan ”sitta som man ska med rak rygg på en stol”.

Bästa arbetsposition är nästa arbetsposition. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med variation. Ju mer statiskt arbete du har - desto mer måste du variera.

Var inte rädd för att göra fel

Den vanligaste frågan jag får, från människor som är oroliga för sin ergonomi, är ofta formulerad i stil med: ”Får man göra såhär…?” Och sedan visar de (lite skamfyllda) upp någon sittposition som de vill att jag ska hissa eller dissa. Det här beteendet bottnar i osäkerhet, i en rädsla för att göra fel. Kom ihåg att i de där ergonomibilderna finns det bara ett rätt sätt och inga gråzoner och har man de här bilderna som sin utgångspunkt och ideal så blir den här osäkerheten fullt rimlig.

I 10 fall av 10 hissar jag den där arbetsposition de frågar om. Men jag gör det alltid med tillägget att så länge de varierar kan de göra precis hur du vill. Bästa arbetsposition är nästa arbetsposition. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med variation. Ju mer statiskt arbete du har - desto mer måste du variera. Det spelar heller ingen roll hur pass ”korrekt” du använder kroppen när du jobbar, för alla arbetsställningar och arbetsmoment kommer med en kostnad. Någon del av kroppen belastas oavsett arbetsställning så målet bör alltid vara att sprida ut den kostnaden. Alltså: variation.

Ännu viktigare på den hybrida arbetsplatsen

Variation blir ännu viktigare på den hybrida arbetsplatsen där man ofta arbetar från suboptimala arbetsytor aka (also known as) köksbordet. De där ergonomibilderna visar alltid upp en optimal arbetsplats med alla hjälpmedel man kan tänkas behöva. Men när du sitter där vid köksbordet, eller på caféet med bara din laptop då har du inte allt detta. Det enda du har är DU och vad du kan om ergonomi och din kropp.

Bli din egen ergonom

På den hybrida arbetsplatsen är det egna ansvaret otroligt viktigt. Ansvar för sina arbetsuppgifter och mål men också för sitt psykiska välbefinnande och inte minst sin fysiska hälsa och goda ergonomi. För att lyckas få till en bra ergonomi måste vi alla, i viss mening, bli våra egna ergonomer. Vi måste kunna ta på oss ergonomiglasögonen och titta på vår arbetssituation och bedöma den. Vad är bra här och vad är dåligt? Vad är det som krävs för ett hållbart arbetsliv på både kort och lång sikt? Det kräver kunskap så att vi fokuserar på rätt saker.

I den meningen är det otroligt viktigt att inte fastna i ergonomibilderna och en rigid tolkning av arbetsmiljöföreskrifterna utan att ta ett mer holistiskt grepp kring ergonomi. Ett holistiskt grepp innebär att använda variation, träning, lek och pauser som verktyg för att främja god ergonomi. Inte bara ställa in stolar och köpa hjälpmedel. Våra kroppar vill röra sig och behöver stimulans för att kunna fungera. Detsamma gäller för våra hjärnor.

För att kunna bli sin egen ergonom behöver vi alltid ha det här i fokus: vad är det kroppen och hjärnan är utvecklad för? Och att i den mån det är möjligt skapa en arbetsplats som uppmuntrar till det.

För att bli din egen ergonom behöver du:

  • Röra på dig. Din kropp och hjärna behöver rörelse. Du behöver upp och röra på dig en gång i halvtimmen. Prioritera det.
  • Sitta lite fult. Våga utmana den traditionella ergonomin. Ergonomibilderna ger oss en bra utgångspunkt men glöm inte att det viktigaste är att variera.
I en stressfylld situation prioriterar du överlevnad kortsiktigt framför hälsa långsiktigt. Det är omöjligt att ta hand om sig själv om man konstant stressar för att hinna med deadlines.

Vikten av en hälsofrämjande organisationskultur

Det är lätt att prata om eget ansvar och att man bör göra si och så för att må bra. Det är dock lätt att glömma bort den enorma påverkan och fostrande effekt som finns i en organisations kultur. Är man på en arbetsplats där alla jobbar in i kaklet, ingen tar pauser, man bokar Teams-möten back-to-back, där vila och återhämtning ses som lite fult och skamligt - då spelar det ingen roll hur mycket man försöker vara sin egen ergonom. Man har inte en chans.

Stress är goda intentioners värsta fiende. I en stressfylld situation prioriterar du överlevnad kortsiktigt framför hälsa långsiktigt. Det är omöjligt att ta hand om sig själv om man konstant stressar för att hinna med deadlines.

Det handlar om mod

Att vara sin egen ergonom handlar ganska mycket om mod. Mod att våga sitta lite fult och veta att kroppen inte går sönder av det så länge man varierar. Mod att våga ta pauser, att träna, att leka på arbetstid. Men har man inte den kulturen på arbetsplatsen så är det hög tid att ta den diskussionen internt. Jag tror personligen att det är en av de största utmaningarna framöver. Att skapa en organisationskultur som stödjer oss i den hybrida arbetsplatsen.

För ergonomi handlar om att anpassa en arbetsplats utifrån vad kroppen mår bra av. Och våra kroppar mår bra av rörelse och variation. Därför måste vi tillåta och främja det. Både ur ett personligt och organisationsmässigt perspektiv.

Relaterade inlägg

Laddar inlägg